Eftertanke

I år är det 6 år sedan jag klarade av att ta mitt mc-kort. Jag minns ännu känslan. Jag var stolt och väldigt glad. Men jag har redan från första dan haft en väldigt stor respekt för just att köra mc. För samtidigt som det är en enorm frihet, glädje och ett kittlande äventyr så är det också ett enormt ansvar. Idag var det en härligt solig dag och jag och min son Anton åkte för första gången 1:a majrundan. Det är en runda på ca 20 mil (Piteå-Luleå-Boden-Älvsbyn-Pieå) som man kör ihop med typ 1000 st andra mc-förare för att hälsa våren och mc-säsongen välkommen. Det var en härlig tur. Men det var också en tur, i alla fall för mig, som gav tankar. Eftertankar. För i dag var också en dag när jag första gången på riktigt ser en mc-olycka…

Jag har alltid kört med omdöme och håller, som den ”fegis” jag är, hastighetsbegränsningar. Och där jag inte har full koll så saktar jag in. Och jag får ibland höra att det är tråkigt, att köra sakta. Men snälla ni som tänker så, njut i stället av känslan, njut av det fina vädret, sällskapet och att just du hade lyckan och kom hem med livet i behåll. Jag tänker i alla fall inte chansa. Och jag är inte feg. Jag vill bara komma hem. Välkommen vår och kör för Guds skull försiktigt!

image image

Inspirera mera

Hade länge funderat över att bli blodgivare när så en dag för typ 3 år sen min vän Susanne inspirerade mig att ta första steget. Jag har aldrig ångrat det och det känns viktigt på många sätt. Jag började dagen med det uppdraget. Sen packade jag ihop för att tillsammans med min vän Annica på Pilatesstudion ordna en gemensam kundkväll med temat ”Inspiration” där jag pratade om hur jag inspireras till ett passionerat skapande. Och Annica har verkligen inspirerat mig till utmanande pilatesträning. Där träffar jag även min vän Pia som tydligen inspirerats av mig till att börja med pilates. Och så till sist, det här med bloggen, som min fina syster Lisa har inspirerat mig att få igång. Som sagt, inspirera mera! Då hjälper vi varann och andra framåt.

image

Regn i dag

Skippade löpturen i morse och lyfte tungt skrot i mitt lilla gym i stället. Regnet öste ner och har så gjort hela dagen. Men så tittade jag ut, lite bortom det tunga regnet. Där fick jag syn på vår fågelholk som efter några år i trädet antagit typ samma färg och går ton i ton med trädet nu. Glad att jag ser det där lilla och det är väldigt vackert. Längtar tills en liten fågel slår läger där. Den får ett fint hem. Välkommen.

image