Sån gör en god mor!

Ju äldre man blir, och ju mer man upptäcker och är med om, ju mer förstår man att det är människorna man möter som verkligen har betydelse.

Jag har haft förmånen att tillsammans med 5 riktigt coola brudar köra många mil på svenska och norska vägar på motorcykel i sommar. Riktigt najs!

I Norge fick vi också förmånen att träffa på en fantastisk människa som gjorde stort intryck på mig. Hon var på ett sätt helt galen och på samma sätt smart, varm och väldigt rolig. Ett av hennes uttalande i en konversation vi hade var

-Sån gör en god mor!

Det vi pratade om bevarar vi för oss själva men det uttrycket fastnade hos mig.

Hon var också för  några år sedan med om en mc-olycka och hade tur som överlevde. Och det är jag väldigt glad för. För hon berikade mitt liv ännu lite mer.

Jag är verkligen glad för de människor jag har förmånen att leva i samma tidsålder som och jag är övertygad om att vi alla betyder väldigt mycket för varandra ❤️

image


En idé föds

Jag får oftast mina idéer genom att se en färg, känna på ett material eller uppleva något speciellt som ger en viss feeling. Min son Anton kom hem från en resa i LA, USA förra veckan och han hade fixat med sig ett fäste till att göra en sissybar till min Sportster samt en sån där snygg filt man pyntar upp hojen med.

Filten var mörk vinröd med svarta inslag. Mina befintliga packväskor är röda (eller var röda ;)). När jag sett ett tag på filten och funderat vidare på en ny packpåse som jag ska göra för att fästa på den blivande sissybaren så föddes en ny idé. De röda packväskorna fick en egen färgblandning av narvsvärta på sig för att bli mer mörk vinröd och jag valde ett matchande vaxat canvastyg som ska bli den nya packpåsen. Sen skulle det vara snyggt att addera på det rostfria re-coversmycket på den lilla väskan som sitter fram på styret. Och så vidare..

Allt började med färgen på filten och idén var född.

IMG_5926

Ser framåt

I helgen har jag och min kollega Lena pratat, visat och sålt vår kollektion i Västervik på ett event för mc-brudar i alla åldrar. Vi fick fin respons och är både trötta och glada för allas positiva inställning. Tusen tack för det!

När jag gick i 2:an så hade vi en vikarie som hette Agneta. Hon körde mc och när hon gled in på vår skolgård i sitt coola skinnställ och sitt långa hår så stod en liten flicka med stora ögon och beundrade denna häftiga kvinna som kom att lägga grunden för mitt intresse för mc, grymt coola skinnkläder och även drömmen om att en dag bli som hon. Den lilla flickan var jag.

I helgen fick jag så förmånen att umgås med några riktigt fräna damer. Och där stod jag igen, nu lite större men med samma stora ögon, och det jag nu beundrade var att man kan förbli cool hur länge som helst. Det finns liksom inget slut som har med ålder att göra. Det var befriande och får mig att bara se framåt och njuta av vad som kommer och vad livet har att ge framöver.

image

Den där känslan

Det material jag gillar allra mest att skapa produkter i är skinn. Och jag har sagt det förr och säger det igen, att dra på sig ett par skinnbyxor ger mig en känsla av nånting starkt och mäktigt.

Under åren som designer och från början då jag tillverkade allt själv så kände jag mig verkligen stolt varje gång en kund fick sin egen önskan om ett par helt egna skinnbyxor uppfylld. Det blev aldrig tråkigt att sy byxa efter byxa. Varje byxa blev så unik och snygg vilket gav så mycket tillbaka.

Idag är tiderna annorlunda. Det är svårt att få tag i små mängder fina skinn vilket gör att man även som liten producent är tvingad till större produktioner. Och jag måste erkänna att jag för en tid tappade lite lusten till att bära skinnbyxor.

Trots det har jag ändå designat produkter och jag har försökt tycka om dem med. Men jag måste erkänna att det var ett tag sen jag till vardags bar skinnbyxor. Men så hände nåt.

Jag tog fram skinnbyxan Sarah, la händerna på dem med lite limited edition print och sydde några egna stygn i dem och så vips var känslan tillbaka. Kände direkt att det blir en ny favorit och det känns som om jag kommit hem igen. Den är stark och mäktig den där känslan och du som inte testat har nåt att se fram emot. Yeah!

image

Eftertanke

I år är det 6 år sedan jag klarade av att ta mitt mc-kort. Jag minns ännu känslan. Jag var stolt och väldigt glad. Men jag har redan från första dan haft en väldigt stor respekt för just att köra mc. För samtidigt som det är en enorm frihet, glädje och ett kittlande äventyr så är det också ett enormt ansvar. Idag var det en härligt solig dag och jag och min son Anton åkte för första gången 1:a majrundan. Det är en runda på ca 20 mil (Piteå-Luleå-Boden-Älvsbyn-Pieå) som man kör ihop med typ 1000 st andra mc-förare för att hälsa våren och mc-säsongen välkommen. Det var en härlig tur. Men det var också en tur, i alla fall för mig, som gav tankar. Eftertankar. För i dag var också en dag när jag första gången på riktigt ser en mc-olycka…

Jag har alltid kört med omdöme och håller, som den ”fegis” jag är, hastighetsbegränsningar. Och där jag inte har full koll så saktar jag in. Och jag får ibland höra att det är tråkigt, att köra sakta. Men snälla ni som tänker så, njut i stället av känslan, njut av det fina vädret, sällskapet och att just du hade lyckan och kom hem med livet i behåll. Jag tänker i alla fall inte chansa. Och jag är inte feg. Jag vill bara komma hem. Välkommen vår och kör för Guds skull försiktigt!

image image