Nya tider

lena-helikopter

Tysta, tråkiga och stendöda januari är snart till ända. Varje år tappar jag tron på mitt varumärke och tror att jag aldrig mer kommer sälja några produkter. Trots att jag vet att det är allmänt känt att januari är årets fattigaste månad. Samma visa år 2018 men nu har jag burit på ett litet frö. Jag samlade kraft under julen och lät, som jag tänkte, tankarna flyga fritt. Det är inte helt självklart men någonstans inom mig känner jag att något nytt är på gång.

När jag vacklar så kommer jag alltid tillbaka till vad jag från början tänkte. Vad jag grundade för mer än 23 år sedan och vad jag ville då. Då som nu är det upplevelsen av skogen, naturen, frisk luft, träning, höga fjäll, vidder och mötet med människor som ger kraft och inspiration till skapandet. Och det som jag nu tänker är att det ska synas mycket mer.

Så det blir att rensa lite, tänka nytt och förädla en del av mina guldkorn. I morgon kommer min fina kollega Lena och vi tänker använda helgen till att vrida och vända och kanske sätta planerna på pränt.

PS. I dag mötte jag dagen med solen som sken så vackert i träden och den känslan ska jag bära med mig. Jag kände ljuset, en liten glimt av våren och nya tider är på G. Äntligen!!!

Mamma! Du är en sån där arbetsflicka

När min dotter var 4 år var det endast rosa kläder och då helst fina vackra klänningar som gällde. Alla dagar. Jag gjorde många gånger mina tappra försök att få på henne nåt mer praktiskt. En morgon möter vi varann i trappan. Jag med mina jeans och t-shirt och hon, så klart, i en bedårande rosa klänning. Hon stannar upp, betraktar mig med förundrad blick och säger:

-Mamma, du är en sån där arbetsflicka!

Barn har en förmåga att se sanningen och också uttrycka den. Hon hade helt rätt. Jag är och har alltid varit en arbetsflicka och det är jag också väldigt stolt över.

Senaste halvåret har jag varit lite mer än en arbetsflicka, mer som en arbetshäst. För oj vad vi sliter. Vi är just i färd med att skapa nåt stort. En plats där kreativiteten kommer att hyllas och blomstra.

Bryggeriets Kreativa Kollektiv

Och även om orken i bland tryter så håller vi ångan uppe eftersom vi vet att det kommer att bli helt fantastiskt. I vår kommer vi att kunna presentera mera och det ser jag fram emot.

 

 

Visioner

Jag såg ett tv-program förra veckan där man fick följa en del stora musikstjärnor som blev riktigt stora på sin tid. Man förklarade dem alla på sitt eget unika sätt, men gemensamt var att folk ofta uppfattade dem som lite märkliga och med helt egna idéer om hur man ville skapa musik. De sas att de var ofta i sin egen värld och väldigt svåra att förstå. Svåra att förstå ända tills de en dag lyckades.

De bar alla på visioner. Slår man upp vision så betyder det syn, hallucination, hägring, uppenbarelse, drömsyn; framtidssyn, drömbild, utopi, idealbild.

Jag får rätt ofta nya idéer och har inga problem att måla upp en syn för mitt inre. En vision. Det går med blixtens hastighet att sen teckna ner i ord och skisser hur allt ska bli. Men sen blir det svårare. För det är inte lika lätt att få andra med sig och förklara för dem hur bra det kommer att bli. Ja i bland blir jag så fruktansvärt trött på alla mina idéer. För det går liksom inte att stänga av flödet, alla visioner är inte bra och jag orkar inte alltid genomföra allt. Många av alla mina visioner blir aldrig av. Men en del, tack och lov, går inte att hålla tillbaka utan måste bara genomföras. Och då får man sätta på sig rustningen och kämpa, stångas och inte ge sig.

För gör man det kommer man till slut att bli förstådd och visionen kan bli verklighet!

image

 

Lergubbar

För några år sedan så byggde jag mig ett eget litet gym. Så fick det bli eftersom jag tydligen inte får nog av träning och det är över 2 mil till stans olika gym. Många tänker nog att det man köper hem och tänkt använda, typ löpband, motionscykel, hantlar etc. ofta blir stående och samlar damm. Kanske det är vanligt men så är det inte här. Jag använder verkligen rummet och jag har inrett det så att det också ska kännas trivsamt att kliva in där.

För 1 år sedan fick jag så en bild i huvudet att det skulle vara snyggt med flera små figurer på rad som gjorde olika gymnastiska övningar. De skulle stå på rad i stället för en gardin och samtidigt vara belyst så det blev som en fönsterlampa. Och jag letade och letade och letade efter dessa figurer men hittade aldrig vad jag sökte. Men längtan var stor och jag gav mig på att försöka skapa dem själv. Sagt och gjort och efter många timmar av skapande står de nu alla på rad. Det blev 15st.

I går när jag monterade upp den sista så fick jag en känsla av att jag var på vernissage. Det vara bara jag där men det kändes stort. Jag gjorde nåt helt nytt, jag är nöjd och jag trivs ännu mycket mer i mitt gym 💪🏼

image

En idé föds

Jag får oftast mina idéer genom att se en färg, känna på ett material eller uppleva något speciellt som ger en viss feeling. Min son Anton kom hem från en resa i LA, USA förra veckan och han hade fixat med sig ett fäste till att göra en sissybar till min Sportster samt en sån där snygg filt man pyntar upp hojen med.

Filten var mörk vinröd med svarta inslag. Mina befintliga packväskor är röda (eller var röda ;)). När jag sett ett tag på filten och funderat vidare på en ny packpåse som jag ska göra för att fästa på den blivande sissybaren så föddes en ny idé. De röda packväskorna fick en egen färgblandning av narvsvärta på sig för att bli mer mörk vinröd och jag valde ett matchande vaxat canvastyg som ska bli den nya packpåsen. Sen skulle det vara snyggt att addera på det rostfria re-coversmycket på den lilla väskan som sitter fram på styret. Och så vidare..

Allt började med färgen på filten och idén var född.

IMG_5926

Nya skor?

I bland känner jag en knepig känsla av att vara mitt emellan tjej och kille. Det blir väldigt tydligt när jag söker, och ibland om jag har tur, hittar nya skor. För det är just det, att det är väldigt svårt att hitta den typen av skor som passar mig. Antingen är de föööör tjejiga eller så riktigt manliga. Undantaget är väl gympadojor som är lika för båda.

Blir ofta också irriterad av alla höga klackar. Vem tycker det är behagligt att gå i dem och vem skulle bära dem om man fick bestämma helt själv? Jag väljer aldrig dem! Och det är också därför att jag inte kan gå i dem. Har aldrig tränat på det och tänker heller aldrig göra det.

Nu är sommaren här och det var dags att se över sommarskorna. Gick på stans alla affärer och hittade inte nåt. Fick åka hem utan. Då tog jag fram de skor jag haft i flera år och som jag tänkt kasta för att de gjort sitt och kom på att man kanske kan fixa till dem. Sagt och gjort så kom penseln fram och en  blandning av svart och röd narvsvärta blev en ny cool lila färg. Skorna blev riktigt snygga och de får hänga med en sommar till. Gud så skönt, nu går jag säkert ett tag till 😉.

image

Löpande band


Den största delen av mitt yrkesverksamma liv har jag ägnat åt design, mönsterkonstuktion, tillskärning och sömnad. Alltså hela processen i skapandet av en produkt. De sista åren har vi i allt större utsträckning lagt ut produktionen och jag har i stället ägnat mig åt design, mönsterkonstuktion, skapat prototyper och arbetsbeskrivningar och haft tät kontakt med fabrikerna. Och det är ingen lätt match. Puh!

Vad jag har förstått är det väldigt ovanligt att designers kan hela processen. Oftast kommer de bara med en skiss och måttlista. I mitt fall är det tryggt att kunna helheten och fabrikerna kan inte ta genvägar som jag inte märker.

Men det kan också ta tid att vara noggrann och ibland lite föööör lång tid. Så är fallet nu och jag har därför dammat av mina produktionskunskaper och dragit i gång en mindre produktion av nya väskor.

Och nu går det undan, för efter många många år  av träning så är jag rätt haj på löpande band. Och jag måste erkänna att jag gillar det också. Det känns lite som en tävling och det känns bra att se högarna växa fram. Så inom kort finns nya produkter made by me :).

image image